Den 2 december är det dags för den årliga julbazaren St Martin vid Solnas kyrka mellan kl 10.00 – 15.00. I över 20 år har Solna VBK ställt upp med funktionärer vid den populära julmarknaden där pengar går till behövande personer och organisationer via en stiftelse i Solna. Vi kontaktade den tidigare solnavbkspelaren Ullis Forss som varit ordförande i St Martins förening i 10 år för att kolla upp hur allting började!
Hallå där Ullis Forss, före detta spelare i Solna VBK och ordförande i St Martin…
Vad är St Martin för någonting?
”S:t Martin är en ideell förening. Politiskt och religiöst neutral. Vi lämnar bidrag till enskilda personer som är mantalsskrivna och bofasta i Solna och institutioner, föreningar och organisationer som har sin verksamhet i Solna.
Föreningen grundades på 1930-talet av prostinnan Edit Ekman för att hjälpa fattiga och framför allt barn i Solna. Prinsessan Sibylla anordnade en fest i Hagaparken för att samla in pengar. Det inbringade 66 000 kronor som blev grunden i Prinsessan Sibyllas S:t Martinstiftelse. Avkastningen går till föreningen S:t Martin som sedan hjälper behövande i Solna”.
Hur började samarbetet med St Martin och Solna VBK?
”Samarbetet med Solna VBK kommer sig av att de sökte pengar till sin ungdomsverksamhet.
För att kunna stödja dem med lite mer pengar än vad föreningar brukade få så frågade föreningen om de var villiga att göra en insats för föreningen som att hjälpa till med servering och städning efter marknaden. Jag kände väl till Solna Volley eftersom jag varit aktiv i Solna Volley tidigare”.
Vilken typ av organisationer stödjer ni med er verksamhet?
”Marknadens intäkter är inte så stora så vi får också avkastning på stiftelsen. Vi delar ut pengar till enskilda och t ex Länkarna, Diakonerna i Solna församling som i sin tur kan hjälpa vid akuta problem, idrottsklubbar och skolor som har något projekt med mera”.
Du spelade i Solna Volleys division I lag mellan 1972-1982 men slutade på grund av knäproblem. Vad är ditt roligaste minne?
”Jag har många fina minnen från den tiden. Kamratskapen i klubben är nog främst det jag tänker på.Jag umgås fortfarande nära med flera av lagkamraterna från den tiden.
Ett minne som dyker upp var när vi var nära att slå Sollentuna pressade de till 5 setare (dåvarande topplag i många år och vi låg väl i nedre delen)”